Det är aldrig värt att få anorexia....bara så ni vet!
Victoria Beckham mår inte bra. Det gjorde inte jag heller under min anorexia-tid.
Bilderna på mig är suddiga och det är lika bra det.
Jag såg äldre ut DÅ när jag var 16 år och vägde 28 kilo än vad jag gör idag!
Jag vet att det har varit mycket yta och glam här på min blogg senaste veckorna,
om man bortser från blodbrist och B12-brist.
Eftersom jag får väldigt många mail om anorexia och eftersom jag knappt skrivit något alls om ämnet senaste tiden så tänkte jag börja lite smått igen.
Det känns otroligt aktuellt.
Jag har beslutat mig för att fortsätta publicera dagboksinlägg från tiden jag var sjuk och inlagd på sjukhus.
Inte så att bloggen på något sätt ska genomsyras av en anorektisk anda framöver,men kanske kan jag få någon som själv har ätstörningar att förstå allvaret eller vara ett stöd för de som har en anhörig som är sjuk?
När man har anorexia så är man väldigt högpreseterande och tänker otroligt mycket. Hjärnan vilar aldrig.
Men man tänker inte rationellt. Det är svårt för omgivningen att förstå som inte har haft ätstörningar.
Om man går under en viss vikt så ställer hjärnan in sig på svält.
Kroppen tror att den ska dö. Den börjar ta av inre organ och benmärg för att överleva.
Det är många som dör att hjärtstillestånd för att hjärtat inte orkar.
Jag ska inte skriva långt nu men jag tänkte fortsätta med dagboksanteckningar from. nästa vecka.
Har dagboken i någon flyttkartong,men ska leta upp den!
Att jag tar upp detta just nu är den otroliga exponeringen i massmedia av ultrasmala kändisar och sedan av mängden mail jag fått de senaste månaderna.
Något som fick mig att bli vädigt rädd är att jag nu fått reda på att jag har brister av väldigt många vitaminer som bottnar i de vanor jag la till min livsstil under min sjukdomstid.
Jag har även haft fel på njurarna och har fel i min ämnesomsättning.
Att det kan dyka upp problem efter så lång tid! Jag visste inte det!
Jag har ju ändå varit friskförklarad från min anorexi i ca 10 år nu.
Det är aldrig värt att få anorexia för att vara en storlek 30.
Visst KAN man bli "frisk".
Jag är ett leveande exempel. Men många stryker med på vägen!
Många fler än vad massmedia skriver om.
Vi ska vara SMALA men usch om vi blir anorektiska...enligt media...men gränsen är så hårfin!
Det är så mycket lättare att gå över den där gränsen än vad någon utomstående kan ana.
Att tappa greppet och falla ner i anorexians helvete.
Min högsta önskan är att alla kunde se det vackra i sig själva och acceptera att vi alla är olika!
Det är det vi är som räknas.Inte vilket midjemått vi har!
Är man överviktig och har mätt sitt BMI enligt tabell så är det självklart hälsosamt att gå ner några kilo. Är man normalviktig eller underviktig ska man dock hålla sig från allt vad bantning och dieter heter!
Vi är alla unika och vackra,vi måste bara inse det själva!♥
Bra innlegg, det er viktig å sette fokus på temaet:) At du i tillegg har egne erfaringer med temaet gjør det jo enda mer aktuelt!
Håper du får en fin mandag:)