"De bloggar sig till döds"
VARNING! LÅNGT INLÄGG!
Är inte ett dugg förvånad att detta uppmärksammas.
Läs gärna artikel i Metro om du inte gjort det.
Att blogga ska vara kul. Jag började blogga för att min lilla klimp Lilla-E var sjuk otroligt mycket under en period.
Ibland kändes det som vi inte hade en chans att gå utanför våningen på flera veckor och sen var det dax för nästa åkomma.Att starta en blogg där jag kunde vara lite kreativ när han sov kändes som en bra idé och på den vägen vandrade jag och fortsatte vandra när han började kunna gå på dagis igen och blev som vanligt.
Det gick snabbt där ibörjan. Min blogg kom från ingensans och inom bara 1-2 månader hade jag flera hundra om inte tusen läsare som uppskattde det jag skrev om och mejlade många frågor och kommenterade väldigt flitigt.
Otroligt kul och spännande men samtidigt fick man ju föra avkall på mycket annat man gjort innan i sitt liv under den perioden.Bloggen skulle växa och jag hade mål med mitt bloggande.
Jag kände mig stressad när jag skulle på semester (hade inte min laptop då) och kunde känna innan att jag kanske inte borde åka, Som tur är har jag sunda söta vänner som lätt fick mig på rätt köl igen..Klart jag skulle med på semester! Där med basta! Och vad jag behövde de där veckorna ..var var vi nu...Bulgarien och Gran Canaria,
Lätt det bästa jag kunde gjort just då. Ibland ser man det bara inte själv när man är djupt inne i något.
Efter en minisemester i Göteborg blev jag direkt vid hemkomsten uppringd av en tidning (som jag inte nämner namn på här) som omgående ville komma hen till mig och göra en intervju.
Jag har för mig jag sade att det inte passade så bra men ändå plingade de på med kameror och allt och störtade in i min lilla våning. Jag kände mig aningen trängd och undrade om vi inte kunde ta detta någon annan dag,men det kunde vi inte. Strax före eller efter det nedverkade jag i en aftontidning med några andra modebloggare vilket öppnade en del andr dörrar,vilket var trevligt i sig. Sedan var det ett tvprogram jag medverkade i som gäst.
Man hann inte direkt tänka,man gjorde bara...gick på som en duracellkanin ungefär.
Isamband med detta startades det upp en hatsida mot mig på en annan blogg (som senare blev nedstängd pga. förtal)Men just då känndes det verkligen som denna bloggcirkus snurrade way too far och våren som kom efter med mycket elaka kommentarer och påhopp. Varja gång jag loggade in fanns det otroligt mycket negativt i kommentarsfunktionen och man måste vara rätt tuff för att inte låta sig slås ner av det..
Jag hade dock tur. Kanske förlorade jag många läsare men jag vände om min riktning och började blogga mer efter mina villkor.Som jag ville blogga från början.
Jag kan tala om att hela min höst varit som den mest otroliga docusåpa men jag har inte skrivit ett ord om det på bloggen.Jag har lärt mig av mina misstag. Påhoppen på min blogg har minskat och existerar knappt idag och jag bloggar bra mycket bättre under sådana villkor. Mycket privat kommer därför aldrig upp men och jag får hela tiden väga saker i vågskål. Hellre har jag det så än som jag hae det förr. Fast skrivnärven i mig vill skriva så mycket mer..Man måste tänka smart.
Att blogga sig till ett stressat monster eller till och med till döds...det tycker jag vi alla försöker hoppa i framtiden!
Vad tycker du?
Klimatet hårdnar,du ska synas och uppdatera..men aldrig om du inte orkar,du besämmer alltid i första hand.
Don't Forget!
väldigt bra skrivet! Tycker att blogg-hysterin håller på att gå lite överstyr nu faktiskt. Skönt i alla fall att nu numera bloggar på dina egna villkor och slipper alla dessa negativa kommentarer!